1945: Vid vändpunkten

25.01.2024 kl. 10:00
För att hedra Pohjola-Nordens 100-årsjubileum presenterar vi tidningens historia från år 1941.

Suomeksi: Käännekohdassa

 

FÖR NORDEN
Föreningen Pohjola-Nordens medlemsblad
4/1945

 

VID VÄNDPUNKTEN

Samtidigt som vår förening vid årsskiftet avslutar sitt 21:sta verksamhetsår inträder den i ett nytt och uppenbarligen mycket betydelsefullt utvecklingsskede. Frågan om nydaningen av föreningens organisationsform – en fråga som under årets lopp utgjort ett av de centrala och mest vittbärande problemen i Pohjola-Nordens verksamhet – har bragts till sin lösning, och från januari 1946 kommer vår förening att fortsätta sitt arbete i ny gestalt och med förändrad inre struktur.

Efter det föreningen Norden år 1924 grundats i Helsingfors, drog den till sig en grupp personer som närmast företrädde de akademiska kretsarna i vår huvudstad. Av skäl, som det inte finns anledning att här beröra närmare, verkade Norden hos oss liksom i övriga nordiska länder såsom en förening av en ganska snäv karaktär. En gynnsam utveckling skapade emellertid småningom en bredare bas för systerföreningarna, och år 1939 genomfördes i Finland en stadgeförändring, som dels gjorde det möjligt att grunda lokalföreningar på olika orter i landet, dels instiftade en ny medlemskategori, de s.k. stödjande medlemmarna. Trots krigsårens avbräck har vår förening härefter vuxit år för år – ända därhän, att vi för närvarande utom ”huvudföreningen” i Helsingfors kunna räkna 17 lokalavdelningar, varjämte 34 olika ideella och fackliga organisationer anslutit sig till föreningen såsom stödjande medlemmar. Med beaktande av att lokalföreningarna kommit att representera föreningens medlemsmajoritet och att de till föreningen anslutna organisationerna företräda mycket betydande nordiska intressen men att huvudföreningen i Helsingfors det oaktat inte stått i något organiskt samband vare sig med de nämnda lokalavdelningarna eller de stödjande organisationerna, har föreningen – kan man säga – kommit att överflygla sin nuvarande organisation. Avsikten med omgestaltningen är att avhjälpa den nuvarande ordningens olägenheter.

Den nya organisationen är i huvuddrag följande:

Samtliga lokalföreningar – Helsingfors-föreningen medräknad – bli jämställda med varandra och formera tillsammans med de till föreningen anslutna organisationerna, de s.k. samverkade medlemmarna, föreningens centralorganisation. Såsom denna centralorganisations, Pohjola-Norden r.f:s, beslutande organ verkar en fullmäktig-institution, av vars medlemmar, fullmäktige, lokalföreningarna välja en del, de kollektiva medlemmarna en annan, de förra i proportion till sitt medlemstal, likväl högst fem, de senare envar en. Fullmäktige, ett slags riksdag för föreningen sammanträder minst en gång om året och väljer härvid bl. a. centralstyrelse för föreningen. Det åligger centralstyrelsen att sköta om samarbetet med de övriga ländernas Norden-föreningar, leda föreningens allmänna verksamhet och bistå lokalavdelningarnas verksamhet med riktlinjer och praktiska åtgärder. Dess verksamhet kommer sålunda att vara av synnerligen stor betydelse.

Centralstyrelsen inleder nu sin verksamhet vid en tidpunkt, då förbindelserna med de övriga Norden-föreningarna efter krigsåren äntligen hålla på återknytas. En intim och förtroendefull samverkan med systerorganisationerna, av vilka särskilt föreningarna Norden i Danmark och även i Sverige vuxit till organisationer av rentav imponerande mått, utgör en grundförutsättning för att vår förening skall kunna verka med framgång. I denna samverkan få vi icke bli efter de övriga Norden-föreningarna oaktat de svårigheter vi ha att kämpa med. På den grund komma de restriktioner av mångahanda slag, som krigsåren medfört och som tornat sig högre upp på vår väg än på våra systerföreningars, att bli föremål för centralstyrelsens allvarliga uppmärksamhet. Men samtidigt böra vi djärvt spana framåt i tiden. Vår förening bör med hela sin energi gå att utreda och utveckla frågorna om gemensam nordisk arbetsmarknad och nordisk medborgarrätt med alla därtill anslutna sociala och ekonomiska problem. De samarbetsfrågor som beröra undervisning och studier låta sig åtminstone delvis omsättas i praktisk verklighet trots vårt ekonomiskt beträngda läge. Men ur vår förenings synpunkt ligger dock för närvarande tyngdpunkten i det inre arbetet. Vår förening bör utvecklas till en organisation, som i det nordiska samarbetet utgör en verkligt effektiv och betydande faktor. I detta avseende är det en av centralstyrelsens blivande viktiga uppgifter att verksamt leda och stödja lokalföreningarna – ett arbete som samtidigt kommer medlemskåren i dess helhet till godo. Och härigenom bör samtidigt allt flere medborgargrupper inlemmas i föreningens krets.

Susan Neffling